Sexualitet, konformitet, epitet

Nu har jag funderat igen.
Förutom att jag såg en dalmatiner-tax vid pendeln idag så har jag funderat lite över min sexualitet.

Prolog

Jag tror att alla människor föds mer eller mindre bisexuella och att det kan vara preferenser, normer, upplevelse i påverkbar ålder mm (eventuellt någon gen också, vad vet jag) som avgör vilket eller vilka kön (om något alls)  man föredrar att ligga med och således definierar ens sexuella läggning. 

Jag anser nämligen att ens handlingar inte avgör huruvida man är homo, bi eller straight. En homosexuell kvinna kan exempelvis leva i garderoben och knulla sin man sen 15 år tillbaka (Endast på lördagskvällen, bara missionären, lampan släckt!) men ändå vara lesbisk. En kille som sätter på en annan kille behöver inte vara bög eller ens bisexuell. Som jag ser det så beror det helt enkelt på vad man känner sig som. 

Vår sexualitet är också mycket beroende på tillgång på så vis att då ens primära val inte finns tillgängligt så går det ganska bra med andrahandsvalet. Se bara på amerikanska fängelsefilmer.

Och jag för min del undrar lite över vem som var the pitcher och vem som var the catcher av Robinson Crusoe och Fredag.

§

Jag undrar över om jag är bisexuell eller heterosexuell. Jag kan ju tända på killar och på tjejer, men har en förkärlek till killar. (Bland annat pga att de är lite fiffigare konstruerade samt inte pratar sånt där konstigt tvärtomspråk som tjejer gör.) Men jag har aldrig varit kär i en tjej. (Om man inte räknar en liten crush på Alexondra Lee när hon var med i "Ensamma hemma". Jag var kanske 11, 12 och såvitt jag visste totalt ointresserad av flickor på "det" viset.)
Så insåg jag häromdan att jag ju aldrig varit sådär fantastiskt översvallande jättekär i någon kille heller.
Jag har alltid gått in i alla förhållanden med tanken att "det här kommer ju inte att vara för alltid inte" och det kanske inte är någon lysande utgångspunkt. Men samtidigt är jag bara realist. Att jag vid 20 års ålder skulle ha träffat någon som jag skulle spendera resten av mitt liv med är helt enkelt inte särskilt troligt.

Men slutsatsen är den att jag inte kan veta om jag kanske till och med är lesbisk (fast jag uppskattar nog somliga delar av den manliga anatomin lite för mycket för att kunna klara mig utan dom) eftersom jag tror att jag aldrig varit riktigt jättekär.