Visar inlägg med etikett tjejer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tjejer. Visa alla inlägg

söndag 14 oktober 2012

Destricted

Jag råkade på en "konstfilm"...så står det beskrivet i allafall.
Nånting om gränserna mellan porr och konst och anledningen till att jag började se den var att jag undersökte Larry Clarks (Kids, Ken Park, Bully mfl) filmskapande och han har gjort ett avsnitt i filmen nedan.
Det heter "Impaled" och består i princip av att han intervjuar killar inför en porrfilm. Killarna har ingen erfarenhet i branschen och man får veta när de först såg porr, när de först hade sex, vad de fått för influenser från porren etc.

En kille väljs ut och får i sin tur hålla auditions med proffessionella porraktriser.
Här blir det intressantare då det verkar som om de flesta hamnat i porrbranschen enbart pga pengar, men som väntat kommer historier om våldtäkt och liknande fram.
Det mest fascinerande av allt tycker jag är den 40-åriga porrskådisen som (är den enda som går med på analsex och) är i mina ögon ganska läskig eftersom hon beter sig som en stereotyp äldre hora i en dålig 80-talskomedi.

Jaja, se om ni vill, skit i det om ni hellre vill det.
(Först kommer bland annat en film om sexuella riter på balkan och lite annat.)



torsdag 23 augusti 2012

Long time, no Sexualundervisning och gnäll

Jag vill prata om sexualundervisning och somliga personers (notera att jag är vänlig och säger person ist för moralpanisk krist....krist.....eh, ja faktiskt: allt som börjar med "krist" klingar illa i mina öron. Kristdemokrat, Kristi Brud, Kristendom, Kristning, Kristen Stewart) kristna värderingar, vilka de anser går före öppenhet och faktisk information.

I denna debattartikel förklarar Alf B Svensson, Leg. Psykolog att RFSU's undervisning resulterar i att "Eleverna får inte [heller] veta att ju fler de har sex med desto mindre får de ut av det. Läraren får inte säga som det är – att tjejer nästan aldrig frivilligt ställer upp på gruppsex."
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.1040561-avskaffa-rfsu-s-sexmonopol-i-skolan
Kort sagt: har du sex utan att vara kär så gör du fel.
Är du en tjej som vill ha gruppsex så är du onormal. (Tack, Hr Svensson, för att du skuldbelägger ännu några flickor som kommer att skämmas över sina sexuella fantasier.)
Hr Svensson tycker till!


Givetvis är jag inte för att uppmuntra unga människor till att agera på ett sexuellt - eller något annat - sätt för vilket de inte är mogna.

Jag om någon tycker verkligen att uttrycket "barn ska få vara barn" stämmer. När jag gick på högstadiet rakade fortfarande ingen fittan. Ett fåtal hade förlorat oskulden när vi gick ut nian, och analsex var definitivt överkurs. (Sommaren efter nian däremot: analsex, trekant, fontänorgasm, YIHAAAAAAAAAAAAAAAA! - nej, förlåt, jag skojade bara. Or did I?)




Årskullen nedanför min var den som fick skolan att införa förbud mota vita streatchbyxor med svart stringtroa under (Varför inte förbjuda shorts? Fotbollsvader är bland det sexigaste jag vet!) för att det var provokativt och dessutom distraherande för killarna. (ACK ACK, ingen tog hänsyn till min svaghet för fasta rumpor i tajta byxor, fotbollsvader och små hårda bröstvårtor under alltför tunna t-shirts. Fan, jag hade kunnat vara Nobelpristagare om det inte var för tonårspojkarnas slampiga klädsel!)

Jaja, vart ville jag komma med detta? (I din mun helst!) Inte just någonstans. Jag ville mest uppmärksamma er på en, enligt mitt tycke, förlegad och hämmande syn på sexualundervisning, samt om möjligt förhindra någon endaste att engagera Hr Svensson till eventuellt föredrag eller dylikt. Sex är inte fult. Hr Svensson tycks ha missat vissa väsentliga delar i sin utbildning. Jag kan inte annat än beklaga.

söndag 25 mars 2012

Tjatet om den förbannade Kjolen

Jag känner att det är min plikt att upplysa folk om vad det här med kort kjol har att göra med våldtäkter. Många verkar missuppfatta det.

Det är inte större risk att bli våldtagen om man bär kort kjol. Det är det faktum att svenskt rättsväsende i ett flertal uppmärksammade våldtäkter (90-tal) mot väldigt unga flickor koncentrerade sig på deras klädsel, sexualvanor och berusning, vilket föranleder en att tro att det är rätt ok att våldta någon om den inte är oskuld, nykterist och klädd i nunnedok.
Jag vet inte om situationen i rättssalarna fortfarande är densamma, men jag hoppas att något förändrats.

Alla som menar att tjejer inte bör klä sig utmanande för att risken att bli våldtagen är större, har alltså fel.
Snygga kvinnor blir våldtagna, fula kvinnor blir våldtagna. Gamla, barn, unga, medelålders. Smala, tjocka, äckliga, rosendoftande, halvnakna eller iförda burka.

För övrigt måste jag väl påminna om att överfallsvåldtäkten inte är den vanligaste av våldtäkterna, för även om folk säger sig veta det, så resonerar de alltid som om de inte gör det.




Lagom lång kjol.

fredag 16 december 2011

Serie-Premiär!

I år blev det ingen julkalender. Det ber jag om ursäkt för.
Jag har varit fullt upptagen med att sköta hushållet, bostadsköp, julklappstillverkning OCH att lista ut hur man installerar en scanner och använder Photoshop. Jag fick nämligen en scanner av en generös och vänlig och alldeles....alldeles underbar själ, så nu blir det mycket sånt.

Jag har aldrig pysslat med photoshop förut och egentligen är det väl Illustrator jag borde ha, men....det tänkte jag helt enkelt inte på. Nåja, detta är mitt första alster med irl-ritad bas. Jag har en jävla massa att lära, men detta är en bra början.

God jul, för bövelen!


torsdag 27 oktober 2011

Fittan är fri!

"Jag har själv haft några partners som jag haft sex med, och ser inget konstigt med det. Men varje gång man kommer in på punkten hur många personer (och ibland även vem) min partner haft sex med så blir jag så fruktansvärt äcklad att jag knappt kan se honom i ögonen igen. Jag klarar knappt av att ha sex med honom bara för att tanken på att hans snopp varit inne i någon annan äcklar mig så jävla mycket. Att undvika frågan har inte heller fungerat då jag samtidigt ändå på något sätt vill veta. Vad ska jag göra åt det här? Snälla relationsrådet, hjälp mig. Jag mår så dåligt över detta!/E"

Lyssnarfråga till Relationsrådet i Christer på P3.

Bull, är vad jag vill säga! (Med reservation för att lyssnaren KAN vara 15 år. Då kan jag ha förståelse i och med att hjärnan inte är fullt utvecklad än.)
Jag förmodar att du inte kan sitta på stolar som andra har suttit på, eller att du inte kan gå till tandläkaren för att instrumenten han använder har varit INNE I NÅGON ANNANS MUN!

Men egentligen är det ju så att fittan inte är annat än ett hål. En frånvaro av materia. Och luften är fri, det vet alla som har jobbiga småsyskon. (Nej, jag talar inte om incest. Inte den här gången.) Så vad är det egentligen att orda om....att fylla frånvaron av materia med...materia. Sån där stor, härlig materia.....

Nå, åter till ämnet: jag förutspår att detta förhållande kommer att sluta i att pojkvännen dyker upp med blåtira till jobbet, att kompisarna frågar varför han aldrig hör av sig längre, att han inte vågar bära tajta jeans och alltid måste rapportera var han befinner sig och vad han gör.
Efter ett tag har han inte längre kontakt med sina föräldrar, det blir bara bråk när de börjar ifrågasätta hans förhållande.

Ja, och så en vacker dag ramlar han nerför trappan och råkar falla handlöst på rygg över förskäraren han hade i handen. 36 ggr.
Snipp snapp snut så var sagan tragisk.

onsdag 19 oktober 2011

Sekter och flyktingar

Jag såg en dokumentär på svtplay om ungdomar - företrädesvis pojkar - som lämnar polygamisekten (the Fundamentalist Church of Jesus Christ of Latter Day Saints), styrd av Warren Jeffs. Han som dömdes för sexuellt utnyttjande av minderårig (två flickor) samt medhjälp till våldtäkt (arrangerade ett äktenskap mellan en 14-årig flicka och hennes 19-åriga kusin) samt är anklagad för bland annat incest.

Här är en trailer.


Dessa ungdomar som levt avskilda från omvärlden, som knappt fått någon utbildning, ingen sexualkunskap, inga valmöjligheter, som tvingats till hårt arbete, ofta blivit slagna av sina föräldrar och bortgifta under tvång, finner sig ensamma ute i den Stora Världen. De finner gemenskap hos andra avhoppare och en del söker hjälp hos ett särskilt center som upprättats i staden som ligger närmast sektens marker, dit de flesta avhoppare tar sig.

De vill få möjlighet att göra något av sitt liv. Flickorna vill slippa föda barn varje år, få utbilda sig och skapa en egen identitet. Pojkarna likaså (minus barnafödantet givetvis).

Jag tror att de allra flesta tycker att livet i sekten verkar hemskt. Jag tror att migrationsverket tycker att det är hemskt. Så jag undrar om inte en sån här bakgrund är skäl nog att få asyl i Sverige. Eller undrar gör jag inte, för jag vet att det inte är tillräckliga skäl.
Men borde det inte vara det?

Svara på det, snälla migrationsverket.

söndag 27 februari 2011

Dokusåpor och sexualitet

När jag var ungefär 11 år så skulle det börja ett nytt program på tv. Det fick många rubriker och kallades mobbing-tv. Det var Expedition Robinson. Den första deltagaren som röstades ut begick självmord en tid senare.

Jag var så trollbunden av det där programmet. Jag såg alla avsnitt, jag såg första reprisen, sen såg jag andra reprisen. Ända sen dess har jag varit otroligt fascinerad av dokusåpor. Allra mest de som fokuserar på gruppdynamiken och det sociala spelet. Det kan vara min autism som gör att jag följer det, inte slaviskt, men tämligen regelbundet. Jag har alltid undrat mycket över varför människor beter sig som de gör, eftersom deras motiv sällan är uppenbara, men i dokusåporna kan man få veta det eftersom det allt som oftast finns någon slags bikt där deltagarna kan prata fritt.

Så nu har Big Brother 2011 startat, och givetvis ser jag det. (Något i efterhand kanske, för jag orkar inte anpassa mig efter tv-tablån.) I år är det med en bisexuell kille och en transsexuell tjej som föddes som pojke. Den bisexuella killen tror jag inte alls är bisexuell. Han är förmodligen bara kåt och helt enkelt mindre nogräknad gällande kön. Ungefär som jag.
Den transsexuella är självfallet av bimbomodell.(Det är ju trots allt Big Brother.) Det finns nämligen bara två sorters transsexuella som man "får" visa upp i tv. Det är antingen de blekblonderade läppförstorade glamourmodell-typerna som dyker upp i sammanhang som dessa, eller så är det de medelålders som sent upptäckte sin läggning och ser ut som män i peruk helt enkelt. Dessa förekommer i program som Outsiders och dylikt, där de figurerar i samma program som män som har relationer med realdolls eller klär sig som Peter Pan och det är meningen att man ska fnissa och förundras över hur knasiga de är.

Nu är det väl helt enkelt så att det som säljer är det som visas, och folk i allmänhet är ju idioter, så jag förmodar att det inte finns något intresse av att se "vanliga" transpersoner på tv, lika lite som folk vill se vanliga bögar eller flator. Nä helst ska allt passa in i stereotypen, annars kan det bli lite farligt.

måndag 14 februari 2011

Alla fakking hjärtans dag

Ja, bortsett från att det är en jävla humbughögtidsdag och jag ämnar att anamma internationella steak and bj-day den 14 mars, så är det väl fint att folk vill rå om varandra lite extra.
Men sköt det hemma förfan! Idag fotade jag de här äckliga studenterna som bokstavligt talat slickade varandras tonsiller på bussen.
Det här ser förvisso oskyldigt ut, men man såg verkligen roterande tungor och saliv och allt anant äckel som hör till hångel. Jag hoppades att de skulle märka det så jag kunde säga "Är det ok att jag fotar eller vill ni ha lite betalt för er orala lilla show?" men de märkte det inte. (Känner ni igen dom så hälsa från mig att dom är äckliga små ******)

Det är fan inte ok. Förspel får man väl sköta inom hemmets x antal väggar.
Jag är inte avundsjuk. Fast jag vet att ni tror det. Jag har aldrig varit något fan av att råhångla in public. Det kan vara ursäktligt på krogen eller på en nattbuss på väg därifrån, men i största allmänhet - näääääää.
Pussar, kyssar, ja. Men inte hångel.

En gång på en långfärdsbuss var det ett par som satt snett framför mig som verkligen hade kommit igång och det var smask slibb klafs och han gnuggade frenetiskt hennes skrev. Det gick liksom inte att låtsas som om dom inte fanns. Så då lutade jag mig fram och frågade om det var ok att jag tittade på eller om de sålde nån form av biljetter.

Bitterfitta - javisst!

onsdag 12 januari 2011

Sexualitet, konformitet, epitet

Nu har jag funderat igen.
Förutom att jag såg en dalmatiner-tax vid pendeln idag så har jag funderat lite över min sexualitet.

Prolog
Jag tror att alla människor föds mer eller mindre bisexuella och att det kan vara preferenser, normer, upplevelse i påverkbar ålder mm (eventuellt någon gen också, vad vet jag) som avgör vilket eller vilka kön (om något alls)  man föredrar att ligga med och således definierar ens sexuella läggning. 
Jag anser nämligen att ens handlingar inte avgör huruvida man är homo, bi eller straight. En homosexuell kvinna kan exempelvis leva i garderoben och knulla sin man sen 15 år tillbaka (Endast på lördagskvällen, bara missionären, lampan släckt!) men ändå vara lesbisk. En kille som sätter på en annan kille behöver inte vara bög eller ens bisexuell. Som jag ser det så beror det helt enkelt på vad man känner sig som. 
Vår sexualitet är också mycket beroende på tillgång på så vis att då ens primära val inte finns tillgängligt så går det ganska bra med andrahandsvalet. Se bara på amerikanska fängelsefilmer.
Och jag för min del undrar lite över vem som var the pitcher och vem som var the catcher av Robinson Crusoe och Fredag.

§


Jag undrar över om jag är bisexuell eller heterosexuell. Jag kan ju tända på killar och på tjejer, men har en förkärlek till killar. (Bland annat pga att de är lite fiffigare konstruerade samt inte pratar sånt där konstigt tvärtomspråk som tjejer gör.) Men jag har aldrig varit kär i en tjej. (Om man inte räknar en liten crush på Alexondra Lee när hon var med i "Ensamma hemma". Jag var kanske 11, 12 och såvitt jag visste totalt ointresserad av flickor på "det" viset.)
Så insåg jag häromdan att jag ju aldrig varit sådär fantastiskt översvallande jättekär i någon kille heller.
Jag har alltid gått in i alla förhållanden med tanken att "det här kommer ju inte att vara för alltid inte" och det kanske inte är någon lysande utgångspunkt. Men samtidigt är jag bara realist. Att jag vid 20 års ålder skulle ha träffat någon som jag skulle spendera resten av mitt liv med är helt enkelt inte särskilt troligt.

Men slutsatsen är den att jag inte kan veta om jag kanske till och med är lesbisk (fast jag uppskattar nog somliga delar av den manliga anatomin lite för mycket för att kunna klara mig utan dom) eftersom jag tror att jag aldrig varit riktigt jättekär.