Jävla sekteristdrogpropaganda!

Ok, längesen jag bloggade. Delvis pga att de ändrat layouten så att jag inte förstår den - ja, jag är en fucking aspie - delvis för att jag inte haft lust och delvis för att jag blivit arbetslös och haft annat för mig, och JA delvis för att jag deppat ner mig rejält. Hur länge har jag då varit arbetslös? Hela 11 dagar!!!
Men vi lämnar det.
Jag har fått reda på att sekterister, mer specifikt Scientologer, anlitas för att lära skolungdomar om droger.
Förutom att man kommit fram till att drogundervisning i bästa fall inte har någon effekt alls, i värsta fall har motsatt effekt - jag hittade inte de där jävla sidorna nu när jag googlade, så ni får använda ert kritiska omdöme i det här fallet - så bör man inte lära ungarna fel saker.
Det här är enbart löjligt!
 Och än så länge finns det bara full-längds-film på youtube, men de intressantaste delarna finns här: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/drogforelasning-nikotin_6988673.svd

Jag ska inte säga att droger är dåligt. Jag bara säger att den här killen inte verkar vet någonting om vad han talar om. Och förutom detta är han scientolog och jämställer illegala droger med alkohol, psykofarmaka - det anser jag särskilt stötande eftersom det är en anledning till att jag kan fungera normalt idag - nikotin och, hör och häpna, alvedon!

Jag kan inte uttrycka med ord hur stötande jag finner detta. Så jag ritar en bild.

Fy fan!

Big Brother-Rodney

Jag säger enbart: barnafödarhöfter och massmördarögon.

Fittan är fri!

"Jag har själv haft några partners som jag haft sex med, och ser inget konstigt med det. Men varje gång man kommer in på punkten hur många personer (och ibland även vem) min partner haft sex med så blir jag så fruktansvärt äcklad att jag knappt kan se honom i ögonen igen. Jag klarar knappt av att ha sex med honom bara för att tanken på att hans snopp varit inne i någon annan äcklar mig så jävla mycket. Att undvika frågan har inte heller fungerat då jag samtidigt ändå på något sätt vill veta. Vad ska jag göra åt det här? Snälla relationsrådet, hjälp mig. Jag mår så dåligt över detta!/E"

Lyssnarfråga till Relationsrådet i Christer på P3.

Bull, är vad jag vill säga! (Med reservation för att lyssnaren KAN vara 15 år. Då kan jag ha förståelse i och med att hjärnan inte är fullt utvecklad än.)
Jag förmodar att du inte kan sitta på stolar som andra har suttit på, eller att du inte kan gå till tandläkaren för att instrumenten han använder har varit INNE I NÅGON ANNANS MUN!

Men egentligen är det ju så att fittan inte är annat än ett hål. En frånvaro av materia. Och luften är fri, det vet alla som har jobbiga småsyskon. (Nej, jag talar inte om incest. Inte den här gången.) Så vad är det egentligen att orda om....att fylla frånvaron av materia med...materia. Sån där stor, härlig materia.....

Nå, åter till ämnet: jag förutspår att detta förhållande kommer att sluta i att pojkvännen dyker upp med blåtira till jobbet, att kompisarna frågar varför han aldrig hör av sig längre, att han inte vågar bära tajta jeans och alltid måste rapportera var han befinner sig och vad han gör.
Efter ett tag har han inte längre kontakt med sina föräldrar, det blir bara bråk när de börjar ifrågasätta hans förhållande.

Ja, och så en vacker dag ramlar han nerför trappan och råkar falla handlöst på rygg över förskäraren han hade i handen. 36 ggr.
Snipp snapp snut så var sagan tragisk.

Sekter och flyktingar

Jag såg en dokumentär på svtplay om ungdomar - företrädesvis pojkar - som lämnar polygamisekten (the Fundamentalist Church of Jesus Christ of Latter Day Saints), styrd av Warren Jeffs. Han som dömdes för sexuellt utnyttjande av minderårig (två flickor) samt medhjälp till våldtäkt (arrangerade ett äktenskap mellan en 14-årig flicka och hennes 19-åriga kusin) samt är anklagad för bland annat incest.

Här är en trailer.

Dessa ungdomar som levt avskilda från omvärlden, som knappt fått någon utbildning, ingen sexualkunskap, inga valmöjligheter, som tvingats till hårt arbete, ofta blivit slagna av sina föräldrar och bortgifta under tvång, finner sig ensamma ute i den Stora Världen. De finner gemenskap hos andra avhoppare och en del söker hjälp hos ett särskilt center som upprättats i staden som ligger närmast sektens marker, dit de flesta avhoppare tar sig.

De vill få möjlighet att göra något av sitt liv. Flickorna vill slippa föda barn varje år, få utbilda sig och skapa en egen identitet. Pojkarna likaså (minus barnafödantet givetvis).

Jag tror att de allra flesta tycker att livet i sekten verkar hemskt. Jag tror att migrationsverket tycker att det är hemskt. Så jag undrar om inte en sån här bakgrund är skäl nog att få asyl i Sverige. Eller undrar gör jag inte, för jag vet att det inte är tillräckliga skäl.
Men borde det inte vara det?

Svara på det, snälla migrationsverket.

MEN JAG ORKAR INTE!

Nu är jag hemma, förkyld och grinig och hör den där djävulusiska lilla ungjäveln som bor i lägenheten mittemot och inte har någon portnyckel.

Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá!Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá!Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá!Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá!

Snälla, rara, söta pepparkaksbruna familj. Öppna åt er olidlige son innan jag snappar åt mig honom, drar in honom i lägenheten och biter huvudet av honom som man gör med små pepparkaksgubbar.
Eh...gå ut och öppna säger ni? Varför? Det är ju positiv förstärkning. Då kommer han ju att börja dregla varenda gång nån klämtar i en klocka.

Nä jag får snacka med Mamá herself.

 

Trubadurpsykopaten

Ni har väl inte missat Den anmälda trubaduren?

Scenario: Man träffar kvinna, de blir kära och flyttar ihop. Kvinna är inte kär längre, de flyttar isär men förblir vänner. Man skickar dagligen sms och mail där han bedyrar sin kärlek. Ingen respons.
Man försöker på Alla hjärtans dag hålla smäktande serenad utanför kvinnas fönster och blir anmäld för stalking.

Ack så hårt, kan man tycka. Men då måste vi betänka att mannen bevisligen inte kan hantera ett nej. Att han utsatt henne för vad i alla fall JAG klassar som trackasserier. Sms varje dag! Jag skulle bli galen.
Men det allra viktigaste tycker jag att vi måste poängtera och det är att han spelade dragspel!
Vem kan längre klandra kvinnan för anmälan efter att ha fått detta fakta på bordet?

Nåväl, denna tragikomiska historia påminner mig om något jag och mina väninnor talat om vid flera tillfällen. Det är att om en man inte tar ett nej utan fortsätter idogt att uppvakta en kvinna med blommor, presenter, kärleksdikter mm så betraktas det som ack så romantiskt och man säger "Åh, han vill verkligen ha dig. Du måste ge honom en chans." (Se valfri hollywood rom-com för exempel.)
Men om en kvinna skulle göra likadant mot en man skulle folk tycka att det var pinsamt, att hon gjorde sig löjlig, att hon var klängig.
Jag och mina väninnor är dessutom rörande överens om att det är tamejfan killar som inte kan hantera att man inte vill inleda förhållanden med dom. Det är inte alls som i filmer, nej i verkligheten är det snubbarna som kastar sig på sängen och gråter av olycklig kärlek. Det omvända är bara något vi blivit itutade av....ja...mamma, filmer, tonårsböcker.

Och numera måste tjejerna dras med Twilight dessutom. (För er som inte vet kan jag berätta att det är en serie böcker och filmer om Bella som är fixerad vid sin vampyrpojkvän. Hon har inga egna intressen, inga vänner, ingen personlighet, utan definieras bara av vampyr-Edward. Det är lite som att läsa om ett misshandelförhållande fast innan det riktigt brutit ut, medan de fortfarande är på det stadiet då han försöker isolera henne från omvärlden.)
Suck, helt enkelt.

På medeltiden fanns inga stalkinglagar i alla fall. Dock fanns där väl en storvasall som ej var nådig mot den som uppvaktade hans blivande hustri där hon satt i sin jungfrubur om kvällen. Rådbråkning, vet ni vad det är?

Facebookdrama #2

På det får jag svaret "Haha, att du gick på den lätta. Du är nu anmäld, förvänta dig ett samtal på måndag."

Jag svarar bara att han ska lägga ner och låta mig vara ifred. Han svarar en massa om att han inte är den jag tror, att han försörjer sig på sånt här och att ett fett skadestånd kommer att passa fint. Att den riktiga NN är utomlands.

Givetvis skitsnack alltihop. Och givetvis kan han inte anmäla mig för någonting alls.

Det går några dagar och jag är förbannad och ledsen. Över att jag inte hade den minsta aning om att han hade en sambo. Det fanns inte ens på kartan. Över att man inte kan lita på någon, över att folk ljuger och bedrar varandra. Och över att jag anklagats för att ljuga. Det är det värsta jag vet. Lögner.

Dessutom börjar jag fundera på om NN kommer att hitta på nån annan jävelskap. Det finns ju så mycket evil man kan göra utanför lagens ramar.
Så jag bestämmer mig för att snoka lite på internet. Både NN och sambon har den dåliga smaken att dela med sig av lite allt möjligt under sitt eget namn samt nick som går att lista ut rätt lätt. Så jag får veta när han reste i Asien och var, vad hon gjorde på nyårsafton år 2000, vilket gym han tränar på, vad hon har för utbildning mm.
Men viktigast av allt - att de varit ett par i hela 5 år och har en liten son.

Detta gnager i mig. Det är barn inblandat.
Efter några dagar bestämmer jag mig för att ta kontakt med tjejen igen och erbjuda henne hela historien, så att hon själv kan fatta ett beslut om huruvida hon vill fortsätta med det där svinet till kille, eller inte.
Hon säger att NN fortsätter att neka och vill ha någon form av bevis för att vi verkligen träffats. Jag berättar några saker som jag tror att jag omöjligen kunnat veta annars, och hon verkar övertygad.
Min uppgift är slutförd.
Även om jag tyckte det kändes rätt hemskt att "skvallra" på det där viset, så tror jag att jag fattade rätt beslut. Jag hade velat veta om jag var hon. Särskilt om jag var gravid med deras andra barn, som hon är.

En del människor är svin helt enkelt.
Ofta kan man lukta sig till det ganska snart, för stanken av svinstia är inte så lätt att tvätta bort. Men ibland parfymerar de sig väldigt väl och sen står man där och känner sig som nu. Totalt lurad.
Den enda trösten är att jag aldrig var intresserad av honom som presumtiv partner. Det och min övertygelse om att jag nog ändå gjorde rätt till slut.

Facebookdrama #1

I somras träffade jag en kille från nätet. Han var trevlig och gullig och rolig och vi sågs ett par gånger. Vi verkade dela värderingar, som att otrohet är oacceptabelt liksom sexköp, politik etc.
Sedan försvann han ett tag. Helt ok, jag tänkte inte mer på det.
Han dyker upp igen på nätet under hösten och ska börja jobba i Stockholm vissa veckor. Då han inte ordnat något boende låter jag honom bo hos mig en vecka. Inget mer med det.

Sen skaffar jag fejjan och vänförfrågar honom. Jag får mail från en tjej på hans vännerlista. Hon skriver nåt om att jag verkar rolig, jag konstaterar att vi båda känner NN. Hon undrar hur och jag svarar inte, för att jag tänker att det har väl inte hon med att göra.
Ett tag senare kommer NN upp på sin msn. Efter en stunds konversation förstår jag att det inte är NN utan någon annan jag pratar med. Jag blir förvirrad och vet inte om det är något galet ex eller nån av hans polare som skämtar.
Ja ni förstår vartåt det barkar.

Det är givetvis hans flickvän som får reda på att han varit otrogen.
Senare får jag ett mail från hans mailadress där han undrar vem jag är, varför jag vill förstöra för honom och hans familj, att jag tagit fel på person och att han pratat med sin jurist om att anmäla mig för förtal.
Jag blir fly förbannad och försöker ringa en hel dag. Sen skickar jag ett sms och frågar vafan han håller på med, att han får säga vad han vill till sin brud, men att han ska ge fan i att hota mig och lämna mig ifred istället.

Jag får svaret att "Det är inte riktigt som det verkar (nej den har man ju aldrig hört förut) och att det vore jättesnällt om jag bara kunde svara på mailet och låtsas att jag tagit fel på person." Jag är fortfarande osäker på exakt vad det är som försiggår men säger efter ett tag att "Visst, du ska få ditt mail."

Så jag mailar följande:

Kära NN!


Jag ber så hemskt mkt om ursäkt för att din flickvän har lösenordet till din msn och ett kontrollbehov så massivt att hon stalkar dina vännerförfrågningar på fejjan.


Jag har uppenbarligen tagit fel på person eftersom den NN jag träffat aldrig skulle acceptera något sådant.
Nu när misstaget uppenbarats känner jag att jag måste upplysa dig om att den här mailadressen och telefonnumret 07xxxxxxxxxxx används av en NN NN, född XX feb 198XX från XXXXXXX, tidigare boende i XXXXXXX. Då jag under snart ett halvårs tid chattat med denna person så föreslår jag att du byter lösenord för att förhindra att denne ytterligare ställer till det för dig.
Det verkar även som om personen i fråga har kapat din facebookprofil och lagt upp ett foto som föreställer honom själv istället för dig. Detta kunde man tycka att dina vänner och bekanta borde ha uppmärksammat, men vad vet jag, de kanske är en smula tankspridda.


Jag föreslår att du anmäler denna person för identitetsstöld, för det här är allvarliga saker.
Jag ryser vid tanken på att jag senast för någon månad sedan har haft denna bedragare hemma hos mig då denne sade sig behöva boende för tillfälligt jobb i sthlm! Vem vet hur det hade kunnat gå?! Och vem vet hur många andra han hunnit lura.
Jag bifogar en bild, vem vet, det kanske är någon i er uppenbara närhet som är den skyldige?
Ju snabbare ni anmäler identitetsstölden desto bättre, så att han inte hinner med att skapa mer problem.


Återigen, jag ber hemskt mycket om ursäkt för missförståndet.

(Bifogar bild)

Dec 15

Femtonde luckan har vi nått till

Där finns en pingvin som gärna vill

Spränga de andra om han får tillfälle

Men han är närsynt och spränger på fel ställe

Dec 8

Bak denna lucka hittar vi

Psykotiska, bipolära, folk med mani

På internets forum har det blivit mycket gorm

Sedan dessa släpptes lösa under 90-talets psykvårdsreform