Tjatet om den förbannade Kjolen

Jag känner att det är min plikt att upplysa folk om vad det här med kort kjol har att göra med våldtäkter. Många verkar missuppfatta det.

Det är inte större risk att bli våldtagen om man bär kort kjol. Det är det faktum att svenskt rättsväsende i ett flertal uppmärksammade våldtäkter (90-tal) mot väldigt unga flickor koncentrerade sig på deras klädsel, sexualvanor och berusning, vilket föranleder en att tro att det är rätt ok att våldta någon om den inte är oskuld, nykterist och klädd i nunnedok.
Jag vet inte om situationen i rättssalarna fortfarande är densamma, men jag hoppas att något förändrats.

Alla som menar att tjejer inte bör klä sig utmanande för att risken att bli våldtagen är större, har alltså fel.
Snygga kvinnor blir våldtagna, fula kvinnor blir våldtagna. Gamla, barn, unga, medelålders. Smala, tjocka, äckliga, rosendoftande, halvnakna eller iförda burka.

För övrigt måste jag väl påminna om att överfallsvåldtäkten inte är den vanligaste av våldtäkterna, för även om folk säger sig veta det, så resonerar de alltid som om de inte gör det.

Lagom lång kjol.

Sekter och flyktingar

Jag såg en dokumentär på svtplay om ungdomar - företrädesvis pojkar - som lämnar polygamisekten (the Fundamentalist Church of Jesus Christ of Latter Day Saints), styrd av Warren Jeffs. Han som dömdes för sexuellt utnyttjande av minderårig (två flickor) samt medhjälp till våldtäkt (arrangerade ett äktenskap mellan en 14-årig flicka och hennes 19-åriga kusin) samt är anklagad för bland annat incest.

Här är en trailer.

Dessa ungdomar som levt avskilda från omvärlden, som knappt fått någon utbildning, ingen sexualkunskap, inga valmöjligheter, som tvingats till hårt arbete, ofta blivit slagna av sina föräldrar och bortgifta under tvång, finner sig ensamma ute i den Stora Världen. De finner gemenskap hos andra avhoppare och en del söker hjälp hos ett särskilt center som upprättats i staden som ligger närmast sektens marker, dit de flesta avhoppare tar sig.

De vill få möjlighet att göra något av sitt liv. Flickorna vill slippa föda barn varje år, få utbilda sig och skapa en egen identitet. Pojkarna likaså (minus barnafödantet givetvis).

Jag tror att de allra flesta tycker att livet i sekten verkar hemskt. Jag tror att migrationsverket tycker att det är hemskt. Så jag undrar om inte en sån här bakgrund är skäl nog att få asyl i Sverige. Eller undrar gör jag inte, för jag vet att det inte är tillräckliga skäl.
Men borde det inte vara det?

Svara på det, snälla migrationsverket.

Andrapriset går till "Prata om det"

För en fin prestation under 2010 vill jag ge ett pris till kampanjen "Prata om det" som uppstod i samband med att Wikileaks grundare Julian Assange under sin vistelse i Sverige blev anklagad för våldtäkt av två kvinnor. Kampanjen går ut på att folk (mestadels kvinnor, av uppenbara skäl) pratar om våldtäkter och händelser som ligger i gråzonen för vad som är ok och inte.
Idén som sådan är god. Det är aldrig offret som skall skämmas över vad som hänt.

MEN i och med att ge sig in i denna kampanj stöder man indirekt antagandet att Assange är skyldig, detta trots att ingen rättegång ägt rum.
Märk väl att jag själv inte tar någon sida, då varken jag eller någon annan förutom de inblandade, vet vad som egentligen har skett. Frågetecknen är många. Dock bör en anklagad betraktas som oskyldig tills motsatsen är bevisad, något som vi sällan eller aldrig efterlever i Sverige.
Därmed inte sagt att jag inte tycker att det sätt på vilket en mängd våldtäktsoffer behandlas i rättegångar eller vid förhör många gånger är fel och till och med lagvidrigt. Exempelvis frågor om sexuell debut, klädsel, tidigare sexuella erfarenheter och dylikt som inte är relevant för det anmälda brottet. Men det är också självklart viktigt att ifrågasätta ett offer, för att avslöja eventuella lögner och få klart för sig händelseförloppet för att avgöra brottets grovhet.

Brasklapp här! Många, särskilt män, verkar tro att många kvinnor falskeligen anklagar män för våldtäkt. Detta stämmer inte. Det är en diminutiv minoritet som gör detta.

Ej heller är det ok att trakassera anmälaren bara för att man själv tycker att den anklagade är en reko kille. Schyssta killar våldtar också. Det är något som Sverige behöver lära sig.
Men lösningen är ej att utan att ha alla fakta ta ställning mot en anklagad.

Hur som helst så går andrapriset till kampanjen "Prata om det" för att den effektivt - om än omedvetet och med genomgående gott uppsåt - fått Sverige att bortse från rättssäkerhet och juridisk praxis för att istället låta en man, ännu icke dömd, representera alla våldtäktsmän som de svenska kvinnorna någonsin påträffat.

Priset blir ett gäng mimare som kan göra en imaginär glaslåda åt en, så att alla kan se exakt vad man har för sig och ingen behöver tvista om vad som egentligen hänt.