torsdag 16 december 2010

Facebookdrama #2

På det får jag svaret "Haha, att du gick på den lätta. Du är nu anmäld, förvänta dig ett samtal på måndag."
Jag svarar bara att han ska lägga ner och låta mig vara ifred. Han svarar en massa om att han inte är den jag tror, att han försörjer sig på sånt här och att ett fett skadestånd kommer att passa fint. Att den riktiga NN är utomlands.
Givetvis skitsnack alltihop. Och givetvis kan han inte anmäla mig för någonting alls.

Det går några dagar och jag är förbannad och ledsen. Över att jag inte hade den minsta aning om att han hade en sambo. Det fanns inte ens på kartan. Över att man inte kan lita på någon, över att folk ljuger och bedrar varandra. Och över att jag anklagats för att ljuga. Det är det värsta jag vet. Lögner.

Dessutom börjar jag fundera på om NN kommer att hitta på nån annan jävelskap. Det finns ju så mycket evil man kan göra utanför lagens ramar.
Så jag bestämmer mig för att snoka lite på internet. Både NN och sambon har den dåliga smaken att dela med sig av lite allt möjligt under sitt eget namn samt nick som går att lista ut rätt lätt. Så jag får veta när han reste i Asien och var, vad hon gjorde på nyårsafton år 2000, vilket gym han tränar på, vad hon har för utbildning mm.
Men viktigast av allt - att de varit ett par i hela 5 år och har en liten son.

Detta gnager i mig. Det är barn inblandat.
Efter några dagar bestämmer jag mig för att ta kontakt med tjejen igen och erbjuda henne hela historien, så att hon själv kan fatta ett beslut om huruvida hon vill fortsätta med det där svinet till kille, eller inte.
Hon säger att NN fortsätter att neka och vill ha någon form av bevis för att vi verkligen träffats. Jag berättar några saker som jag tror att jag omöjligen kunnat veta annars, och hon verkar övertygad.
Min uppgift är slutförd.
Även om jag tyckte det kändes rätt hemskt att "skvallra" på det där viset, så tror jag att jag fattade rätt beslut. Jag hade velat veta om jag var hon. Särskilt om jag var gravid med deras andra barn, som hon är.

En del människor är svin helt enkelt.
Ofta kan man lukta sig till det ganska snart, för stanken av svinstia är inte så lätt att tvätta bort. Men ibland parfymerar de sig väldigt väl och sen står man där och känner sig som nu. Totalt lurad.
Den enda trösten är att jag aldrig var intresserad av honom som presumtiv partner. Det och min övertygelse om att jag nog ändå gjorde rätt till slut.

2 kommentarer:

  1. Bra hanterat rakt igenom Stalin !

    SvaraRadera
  2. Tack tack!
    Jag önskar att jag hade behållt fattningen lite bättre när hon skrev till mig bara.

    SvaraRadera